lördag 26 maj 2012

Kärleken & Egot




Man kan tro att vi vid det här laget skulle veta vad Kärlek är, men vet vi verkligen det?
Det handlar om Acceptans. Och då i första hand att acceptera sig själv, precis som man är, fysiskt, mentalt, emotionellt och själsligen. Och det ska jag tala om, är inte urenkelt! På sin väg mot total Acceptans av sig själv så faller man i gropar som ens Ego omsorgsfullt har grävt på, länge. Och som om inte det vore nog tycks man ideligen hamna i situationer med människor som man tycker bara gör saken värre! Och värst av allt, kan man tycka, är att man någonstans där ute i Universum satte sig ner i möten och iscensatte varenda liten grej man skulle råka ut för här nere! Och med på mötena var de Högre Jagen till alla som man skulle möta i hela sitt liv!
Ok, då vet vi åtminstone att vi inte är ensamma om att inte ha koll här nere, haha.
Så allt vi gått igenom i våra liv var med all sannolikhet, uppgjort, planerat in i minsta detalj. Varför? För att vi, innan vi kom ner hit, tyckte att vi hade några saker till som vi inte var klara med. Vi ville uppleva oss själva som den vi just nu är, här nere på Jorden. Vi har varit här förr, troligen fanns det liv vi levde som inte riktigt gav oss det vi hade hoppats på och därför ville vi tillbaka. Och från alla de liv vi tidigare levt har vi med oss spår, dessa spår ligger i våra cellminnen. Så vår kropp går alltså och bär på spår av allehanda upplevelser, både traumatiska och glädjefyllda.
Och som grädde på moset tillkommer det man upplevt i det här livet… Puh!
Vad kan man då säga om det man hittills upplevt i detta liv, då? Alla situationer som uppstått i vårt liv, kom dit av en anledning. Och det är alltid meningen att vi skall titta närmare på situationen för att se var den härrör. Det handlar om Orsak och Verkan. Titta på en så enkel sak som rädslan att göra fel, varför finns den? Hm… då kommer genast en motfråga; hur är relationen till vår far? Här är nämligen relationen till fadern Orsaken och ”rädslan att göra fel” Verkan.
Vi ska alltså se närmare på varje situation och vad den upplevelsen ger oss just då.
Det är nu vi skall gå in i emotionen, vad får upplevelsen oss att känna? Är det sorg, ilska, rädsla? Ok, vi har identifierat känslan, var kommer den ifrån? Kan vi minnas en gång för länge sedan då vi hade samma känsla? Eller kan vi minnas någon person som betedde sig likadant som den här just gjorde? En upplevelse som återkommer är en som vi inte har bearbetat klart. Den återuppstår hela tiden i olika format och med olika huvudrollsinnehavare.
Men, hur bearbetar man en upplevelse, då?
Annorlunda? Vi agerar jutifrå egen referensram, stor eller liten
Och kan vi se Orsaken för vad den är, så kan vi lättare förstå Verkan som kommer av den.
När vi nu har tittat lite närmare på vår upplevelse och den ursprungliga Orsaken till den, har känslan vi fick utav dagens upplevelse börjat släppa lite grand. Och vi dömer inte personen ifråga så hårt längre. Kan vi nu Förlåta vår far för hans agerande den där gången i vår barndom, nu när vi vet att han faktiskt inte kunnat göra annorlunda, så har vi kommit en bra bit på väg. Det är nu vi skall titta närmare på oss själva. Vi har ju också en referensram, hur agerar vi? Finner vi samma mönster?
Oj, det gör vi, minsann… spännande!
Och då kommer frågan; hur är relationen till oss själva? Inte så lysande? Nej, vi agerar precis på samma sätt. Och för att bryta detta mönster behöver vi gå tillbaka till ursprunget, varje gång. Då, när vi kommit så långt at vi inte längre dömer någon eller något i det yttre så slutar vi att döma oss själva. Och i och med det börjar vi att kunna Acceptera oss själva, med allt vad det innebär att vara den människa vi är, på Jorden idag.
Och att Acceptera är att Älska Villkorslöst.
När vi Accepterar oss själva helt och fullt så faller de där mönstren bort, de där beteendemönstren som faktiskt gjort oss sjuka. Precis alla sjukdomar, åkommor och annat som händer oss är en Verkan av en Orsak och kommer alltså alltid från ett beteendemönster. Och det är först när vi Accepterar och Älskar oss själva Villkorslöst som vi kan Acceptera och Älska en annan person Villkorslöst.
Att Älska Villkorslöst är att inte sätta några villkor, överhuvudtaget.

Att veta detta intellektuellt är en sak, att verkligen känna det är en helt annan. Vi sänder ut dubbla energier om vi känner en sak och säger en annan, det gör situationer komplicerade. Har vi verkligen känslan av Acceptans inom oss, då tillåter vi oss själva och varje annan människa att göra det vi gör och att utvecklas av lärdomen därav. När vi Älskar Vilkorslöst är vi ett med allting runt omkring oss, det finns inga begränsningar, allt är Kärlek.

Nja...allt och allt...

Vårt berömda ego vill här säga något helt annat! För vad egot tycker är kärlek är vad vi i hela vårt liv trott är kärlek. Egot tycker att; du måste ge mig något för att jag ska älska dig, du måste se ut på ett visst sätt för att jag ska älska dig, du måste vara på ett speciellt sätt för att jag ska älska dig, du måste göra just det här för att jag ska älska dig...o.s.v. Egot kan bara inte älska allting likvärdigt så som det är. Utan, egot säger gärna till när det inte är belåtet med personen eller situationen.

Kärleken till en annan människa är något egot är expert på.

När ens ego fokuserar på en annan person att uppfylla ens behov utan att få något gensvar från den personen, det är då det börjar göra ont. Och egot får en att tro att den andra personen är den absolut enda som kan uppfylla ens behov och göra en hel. Men så länge du tror på egot så kommer varje liten motgång göra att det gör ont igen och mera behov måste uppfyllas. Det enda egot gör är att föra dig på villovägar. Du behöver inte en annan människa för att göra dig hel!

I en sådan här process är min rekommendation att man har hjälp av någon med kunskap i området som  kunskap i området som kan vägleda en genom alla delar, för det är mer än du kan läsa här. Jag själv började med mina processer i januari 2010 och såg just "ljuset i tunneln"!

Hur i herrens namn kan jag ha något kvar, jag som gått så långt upp på den andliga trappan??

Av den superenkla anledningen att för varje nytt steg uppåt på den andliga sidan kommer egot att ta ett precis lika stort steg, om det inte är så att du har arbetat färdigt med ditt ego i första hand. Och ju högre upp du är, desto större motstånd möter du eftersom styrkan matchas, även den. Och det är precis vad som kan kännas, en ängel möter en människa. Det allra bästa är ju förstås att känna till sitt egos mönster och därigenom vara medveten om dess nästa steg. Förutom detta så var jag ytterst exceptionell, d.v.s. trög ;)
Lycka till!

Här är orden som många tolv-stegsprogram använder: "Gud, giv mig sinnesro att Acceptera det jag inte kan förändra, Mod att förändra det jag kan och Visdomen att inse skillnaden." Glasklart!


Den sanna betydelsen av Villkorslös Kärlek, är någonting människan har glömt och någonting det är hög tid att minnas!


Skrivet av Betina Högman från Betinas Healing


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar